Tre arenor på samma plats – Göteborgs fotbollshjärta då och nu
Dagens Gamla Ullevi, invigt 2009, är den tredje fotbollsarenan på exakt samma plats vid Fattighusån. Först kom Idrottsplatsen på 1890-talet, sedan den klassiska fotbollsbanan Ullevi 1916 – som 1958 döptes om till Gamla Ullevi – och till sist dagens arena.
Namnet ställer ibland till det: Gamla Ullevi ska inte förväxlas med storebror Ullevi, evenemangsarenan ett stenkast bort som byggdes till VM 1958. Att fotboll har spelats här sedan 1890-talet gör kvarteret till en av Sveriges äldsta fotbollsmiljöer som fortfarande är i bruk. Här nedan berättar vi historien som den bäst förstås – i kontrasten mellan då och nu.

Långt innan namnet Ullevi fanns spelades det fotboll på den här platsen. Idrottsplatsen på Tegelbruksängen stod färdig den 28 juni 1896 och blev Göteborgsfotbollens första riktiga hemvist. Den var i bruk i tjugo år innan den fick ge plats åt en modernare anläggning – och det är alltså samma mark som har burit stadens fotboll genom tre arenagenerationer.
Den 17 september 1916 klockan 13 invigdes efterträdaren, som vid öppnandet kallades Skandinaviens modernaste fotbollsbana. IFK Göteborg mötte danska Akademisk Boldklub i invigningsmatchen, som slutade 2–2, och Erik Börjesson gjorde arenans första mål.
Namnet var från början Ullervi fotbollsbana, efter den fornnordiske guden Ull och efterledet vi, helig plats – det extra r:et föll bort omkring 1920. IFK Göteborg, GAIS och Örgryte IS kom alla att kalla banan sitt hem.
När den stora evenemangsarenan Ullevi byggdes till fotbolls-VM 1958 fick den äldre banan heta Gamla Ullevi – ett namn som snabbt blev ett eget begrepp i fotbollsstaden Göteborg. Publikrekordet var då redan satt: den 2 maj 1957 såg 32 357 åskådare Örgryte IS möta IF Elfsborg, en siffra som stod sig ända till rivningen.
Den sista matchen på gamla Gamla Ullevi spelades den 5 november 2006, och den 9 januari 2007 klockan 11.15 inleddes rivningen. Efter drygt 90 år av fotboll skulle platsen få sin tredje arena.

Rivning och nybygge gick i ett: byggstarten räknas till den 9 januari 2007 – samma dag som rivningen av den gamla arenan inleddes. Den 30 november 2008 stod dagens arena färdig, efter ritningar av arkitekten Lars Iwdal på Arkitektbyrån. Slutnotan landade på omkring 350 miljoner kronor – nästan det dubbla mot den första budgeten på 180 miljoner.
Invigningen den 5 april 2009 blev ett rivigt Göteborgsderby: GAIS besegrade Örgryte IS med 5–1 inför 17 531 åskådare, och GAIS Pär Ericsson gjorde det första målet på nya Gamla Ullevi. Sex dagar senare, den 11 april 2009, sattes publikrekordet 18 276 när IFK Göteborg krossade Djurgården med 6–0 i sin premiär på arenan.
Gamla Ullevi tar i dag 18 454 åskådare med delvis stående publik, eller 16 603 när alla platser är sittplatser. Precis som på den gamla banan delar IFK Göteborg, GAIS och Örgryte IS på arenan, och under 2014–2015 spelade även BK Häcken här.
Planen mäter 105 gånger 68 meter, och i arenakroppen ryms 23 loger, två restauranger och 17 kiosker. Anläggningen ägs av Göteborgs Stad genom fastighetsbolaget Higab och drivs av evenemangsbolaget Got Event. Arenan blev tidigt känd för en kuriositet: när publiken hoppar i takt har vibrationerna kunnat kännas i husen på andra sidan Fattighusån.
Det nya kapitel som saknar motsvarighet i den gamla arenans historia är damfotbollen. Gamla Ullevi var det svenska damlandslagets nationalarena från 2009 till 2024, och publikrekordet för damfotboll sattes den 16 juli 2024 när 16 789 åskådare såg Sverige möta England i EM-kvalet.
Arenan stod även värd för finalen i Champions League för damer 2021, där Barcelona besegrade Chelsea med 4–0 – en av de största internationella matcher som spelats här.
Kontrasten mellan generationerna är talande. 1916 års bana byggdes för en tid när 32 000 åskådare kunde pressas in på enkla läktare; dagens arena är mindre men tät, modern och byggd för komfort, med publiken nära planen. Det som däremot inte har förändrats är själva idén: en gemensam fotbollsarena mitt i staden, delad av Göteborgs tre klassiska klubbar.
Få platser i svensk fotboll har en sådan kontinuitet – fotboll har spelats här sedan 1890-talet, och varje ny arena har byggts på den förras grund.